om ett leende kan man tala länge tänk bara på monalisas så omskrivna davinciska som kanske inte ens är en mild min utan istället ett döljande av de dåliga tänderna
så hur skall jag betrakta bilden av den lilla nyss bortflugna, bilden gjord av storasyster för ett halvår sen, när lillasyster och hon själv satt gungade i hammocken

hurfaen
kan en sexåring så knivskarpt så känsligt fånga lillasysters lyckliga ansikte
med ett flygande hår och ett stormande leende

morfar kan inte bli annat än lycklig i detta djävla elände