Jag och den norska kvinnan hade något gemensamt. Vi stod båda i lä bakom styrhytten medan de riktiga karlarna stod mitt i stormen i fören.
Fiskebåten var på väg ut på makrillfiske utanför Lysekil. Vi var ca 20 män och en kvinna från Norge som ville få lite fisk till middag. När vi så småningom började fiska gungade det en hel del så det var svårt med balansen ibland.
Alla män hade kraftiga spön över relingen men kvinnan hade bara en enkel linvinda. Hon tyckte att det kändes bättre att hålla i linan med sina bara händer. Fiskelyckan var urusel för alla utom kvinnan. Hon fick en stor makrill som hon vant drog över relingen. Det var inte första gången, berättade hon.
Under åren hade hon fått mycket makrill som hon gärna åt. Dagens fisk kunde hon inte ta vara på, eftersom hon bodde på hotell, så den skänkte hon till mig.
Tacksamt tog jag emot fisken och lovade att berätta för min fru på campingen
hur jag fått den.
Vi fiskade vidare och plötsligt hörde jag ett dämpat skrik från min fiskekamrat.
Hon hade tappat greppet om linan när hon skulle kasta ut pirken och en av krokarna körde rakt in i handen i tumgreppet. Hela kroken hade gått in av kraften från 500-gramspirken. Jag bara stirrade och såg hur stora de två synliga krokarna var. Kvinnan skrek inte, hon bara andades häftigt. Det måste ha gjort väldigt ont! Jag vinkade åt den unga killen som servade oss fiskare och han kom snabbt fram till oss. När han såg vad som hänt och blodet som droppade på däcket sa han- Jag fixar inte det här, jag får hämta farsan!
Farsan kom och inte heller han ville försöka ta ut kroken.- Du får ropa på farfar, sa han till sin bleka son. Farfar kom snart och han hade varit med förr.
I handen höll han den rostigaste tång jag någonsin hade sett och han kände lite på kroken så att den duktiga kvinnan började jämra sig lite grann. - Hon
borde få sitta någonstans, sa jag och den gamle mannen makade på en rephög så kvinnan fick sätta sig ned. Farfar lyckades trycka fram spetsen så att den trängde ut genom kött och skinn och sedan klippte han av öglan med tången och drog ut den blodiga kroken. - Det är bättre att att göra så här än att dra kroken bakåt efter att ha klippt av spetsen. Jag hade ingen åsikt om metoden, jag var glad att kroken var uttagen.- Har du något att tvätta såret med, undrade jag. Det hade han inte, men han hade gjort likadant många gånger förut och ingen hade klagat efteråt. Vi fick nöja oss med det
men den skadade kvinnan viskade till mig att hon skulle ta en stelkrampsspruta på hälsocentralen när båten kommit i hamn.
Jag hoppas att det gick bra för henne och makrillen smakade mycket bra.