Nu viskar våren ogripbart mitt i mörkaste vinter, när morgon plötsligt efter isig tid skänker tö och regn mot fönster. Jag öppnar dörren och ser att snön tappar axlarna, när den sakta sjunker ihop. Jag vädrar i luften och upptäcker att talgoxesången glasklar virvlar över nejden nu trots att dess tonfilande ännu inte finns utan bara är ett hallucinerat framtidslöfte.