Det var fullt med folk på hockeyplanen och färgglada lampor blinkade till högljudd musik. Vad står på? undrade jag men så såg jag en skylt med förklaringen. Världens vackraste och mest fantastiska Skridskoprinsessa skulle uppträda. Och visst var hon vacker där hon svävade över isen i sin prinsessklänning med ett underbart leende på sina röda läppar. Jag var tio år och redan kär. Det var antagligen flera åkare på isen men det minns jag inte nu. Mina ögon följde den underbara flickan som dansade fram till olika vackra och glada melodier. Men så bröts förtrollningen! Man spelade Rudolf med röda
mulen. Jag har Rudolf som andranamn och som pojke avskydde jag det namnet. Jag tyckte att alla tittade på mig och skrattade åt min rödfrusna näsa.
Den blev alltid röd när det var kallt och nu sjöng man om den till och med.
Isprinsessan försvann när jag bara kände min förnedring inför alla.
Förtvivlad försökte jag verka oberörd när jag sakta gick från platsen och in i mörkret. Jag gick tills musiken bara hördes svagt och tänkte på hur fin prinsessan var.