Himlen är svart, omöjlig
En gestalt i gatulyktans sken
I en spindelväv av skogsvägar
Himmel tung, döden är sen

Snön från den brinnande skyn
Brinner ej som himlavalvet
Neder mot den frusna dyn
Då döden nalkas upp ur golvet

Sanningen blev lögn
När min tid tog slut
Min tid kom till ende
Kunde aldrig hitta ut

Det kanske kommer en förklaring
Som dig vill jag drunkna lika fort
Jag ska skapa en sån vacker värld
Jag ska skapa dig något lika stort

Jag var inte alltid felande
Jag lämnade er för längesen
Du har alltid varit havet
Jag var lugnet efter stormen

Existensen, ett hån
Sliter mig till sist isär
Och jag kan känna
Känna att du är där

Att fly härifrån
Att jag inte är
Att leva i drömmar
Att jag inte kan vara här

Jag ska försvinna
Glömma min själ
Rymd, slit mig loss
Ett värdigt farväl


Åfgar -10