Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livsfarlig inställning

Repövning bara tre år efter lumpen borde vara olagligt.
Jag var nygift och och hade tillsammans med min fru skrattat åt de stackars
militärerna som marscherade i Östersund. När vi kom hem från semestern väntade en inkallelseorder på mig. Nu var det jag som skulle marschera!
Det var flera månader i förväg som jag fick veta om eländet så det var gott om tid att jämra sig innan jag måste iväg. När det började bli dags kollade jag noga avresetiden från Gävle centralstation. Jag tog bussen från Sandviken och hade det lugnt med få passagerare ombord. Bussen stannade på torget i Gävle och jag tog fram min tågbiljett och kollade avgångstiden igen. Jag skulle
ha drygt en timme på mig till stationen. Då ser jag att jag tagit fel på en timme! Det är bara tio minuter kvar innan tåget går. Chauffören syns inte till
han har gått in på bussstationen och jag hinner inte leta. Jag försöker stoppa en taxi, det misslyckas. Jag ställer mig i vägen för några privatbilar och vinkar
men förarna blir livrädda och tror att jag skall råna dem och håller på att köra över mig. Jag blir alltmer desperat och tänker på inlåsning när jag kommer en
dag för sent till repövningen. Då kommer bussföraren ut ! Jag vinkar in honom och förklarar läget. Vi är ensamma i bussen och han vill rädda mig. Han kör som en galning medan sekunderna rasslar iväg. - Vi kan ta en genväg här, säger han och svänger tvärt in på en mycket smal tvärgata. Bilar står parkerade så att bussen knappt kommer fram. När det blir extra trångt frågar han mig om det går bra.- Det går bra, sa jag och såg hur antennerna på flera bilar svajade när bussen trängde sig förbi. Vi svänger vänster på en bredare gata och närmar oss järnvägsstationen. -Stanna här! skrek jag och han tvärbromsade på övergångsstället. Jag hoppade ut med väskan i handen och sprang bredvid stationsbyggnaden, ut mot spåren. Tåget började röra sig när jag närmade mig. Jag rusade över flera spår, hoppade upp på perrongen och slängde mig på tåget, blev insläppt av en förskräckt konduktör och sjönk ihop
på ett säte drypande av svett och med våldsam puls. När jag samlat mig började jag leta efter min plats.




Prosa av Lars Svedin VIP
Läst 141 gånger
Publicerad 2010-12-27 22:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lars Svedin VIP