En procession andanom
där änglar tänks sjunga
med långsamma steg
på tröskeln
till min tunga

som noter och mönster
med regnet som strilar
nerför ögonens
fönster

Maria vaggar åter
i sin utbredda famn
och famnen förlåter
denna dag
allt som är jag

medan sången stiger och faller
som duvor och droppar
under kyrkorummets
högstämda tak.