Jag anar dagens skugga
mina öden som hopar sig i handen
just nu tror jag inte på sol eller sken
För att undgå den dansande herren
störtar jag
ingenting annat är jag, än ett brinnande hus
iskalla händer mot främmande träd
Det är början på slutet
jag tror inte på kärleken
men jag vet visst att meningen finns där
Skåda den
så vackert genomborrad av ljuset

Du doftar verkligen underbart i solen