När jag var 10 år hade jag bytt ut blockflöjten mot fiol.

Min favorit på den begränsade repertoaren

var "Gånglåt från Ockelbo".

Min granne var dirigent med förkärlek för Bartok. 

Han döpte sin randiga bondkatt till Bartok Junior.

Jag kunde höra honom spela på sitt piano om kvällarna.

Grannen i dörren efter honom var min brors bäste vän.

En kväll möttes jag och Bartok-dirigenten i trapphuset

Han frågade med ett underligt ansiktsuttryck

om jag tyckte om mina fiol-lektioner...

När jag upplyste honom om att jag gillade dem

undrade jag samtidigt varför han såg så besviken ut 

över detta mitt troskyldiga svar.

Flera år senare, då fiolen lyckligt och väl var åtbördad till

kommunen, fick jag höra att min brors bäste vän med familj

hade firat fiolens avsked med en bättre tårta...