När brisen blåser in mot stan
Och pesten svärmar utan ljud
Då vraken sögs in mot land
Idioter, upphängda vid gud

Se en död sol genom träden
Döden skiner, fastnitad i korset
De stora skulder, utströdda i havet
Vackra tomhet slickar mörkret

Plötsligt, dimmor över morasen
Alla ögon tomma och vita
Den pyramidala handen
Ska genom himlen, drömmen slita

Ner i flamman ska vi sjunka
Igenom schakten ska vi gjutas
In i tomhet och tomhet enbart
Ska realiteten till sist slukas

Det var en stagnerad gryning
Då världsfasaden brann
Drömmen blev substanslös
Och allt som försvann


Åfgar -10