mil efter mil dunkade jag
huvudet i väggen

hostade slem, sket
löst


när jag kom in i rummet, fanns jag inte längre
jag var någonstans i botten av en sjö

simmmade frenetiskt med en slemmig känsla
runt benen


*


i drömmen slog jag den talande jack russelterrierhonan
bitch, bitch lät handflatan

varför slår du mig, sa hunden. jag kan inte låta bli, sa jag.
se här, nu slår jag igen


men hunden förlät mig. vände sig krypande emot mig med bedjande ögon och svansen mellan benen. och hon förstod. hon förstod mer än någon människa kunnat göra


*


dunkande, dunkande mil
förlåter du livet för dina resor

de kommer gratis,
ohjälpligt


faktiskt