Vandrar ensam på denna jord
Vart än min väg förr mig
Finns ingen där omkring mig
Bara en stig
Som måste följas
Smal och halt
Vandrar med en svart tröja
Som beskriver mycket
Med en tystnad som gör det svårt att svälja
En vass klunk som skärs igenom halsen sakta
Dystra bilder
Som förtränger det goda
Känner du av känslan
Från
Mitt inre som skriker
Försöker att inte gråta
Men kan inte hålla emot
Täcker mitt ansikte för att ingen ska se
Kyss mitt hjärta farväl
Låt det svida för avtrygget som placerats där
Kan höra hur det viskas nerifrån marken
En svag röst
Men övertyggande
Vad är krutet som får mig att kämpa
Att fortsätta vandra i en denna kyliga väg
Har läst sorgen som sitter på armen
Tatuerad
För att inte glömas
Ska inte gråta inatt
Bara vandra igenom denna kyliga väg