Tuschen bleknar, färgen flagnar, stängerna går av.
Men du och jag,
vi åldras inte på samma hav.
Så länge vi är skilda står tiden still,
så länge jag inte måste se dig i ditt nya liv.

Vattnet kan rinna under hur många broar som helst,
men jag flyter inte åt något håll,
och du ska inte få föra mig ut till djupen igen,
nu när jag är strandsatt på mollblåholmen.
Nu när jag så gott som bevisat att en man visst kan vara en ö,
ska du inte komma och göra något älskvärt-klant som stör friden.

Nej jag stannar inom slussarna,
stannar i vattenstaden,
och du kan försöka dricka upp havet bäst du vill
om det gör dig mindre tom.

Det räckte aldrig att bara älska dig.