Hon rev förstrött upp sårskorpan

på sitt ben

häpet betraktade hon

blodets väg

över blek vad

Lika blek

hennes ansikte

blålila skuggor

besökte området

under ögonen

Hennes utstrålning skrek

se mig inte

gode gud låt mig

försvinna in i soffans

storblommiga klädsel

Naglarna fick utstå

våldsam behandling

tändernas framfart slet upp

redan sargade nagelband

runt hennes ögon

kämpade den svarta

make upen med

att dölja hennes inre

Hennes kamp med att

inte röra sig

att inte väcka någon form

av uppmärksamhet

annat än avskräckande

resulterade i en nervöst

vippande fot

Hon visste inte

kände inte den vuxna

trygga kvinnans

klokhet

att bara låta vara

att i tystnaden omfamna

godkänna hennes rätt

att tiga

sin tid

Och ändå

finnas

intill...