Nästa gång som kärlek blommar
Då ska jag ta den till min famn
Som rättelse åt gudadomar
Som vetskap om dess rätta namn

Nästa gång som seglen sträcker
Då ska jag kasta loss från land
Mot horisont som glädjen väcker
Dit hjärtan står i ständig brand

Nästa gång då stjärnan stiger
Skall aldrig mörkret skrämma mer
Vad än min tid ur sot förtiger
Skall inget bränna det som sker

Än en gång kan kärlek blomma
Och pryda upp min själs estrad
Min klena tröst när ord är tomma
Och kärleken är vissna blad