Jag kan inte samla mina tankar.
Du besöker mig på så många olika sätt,
på bussen är Du min följeslagerska.
Du förför mig när jag lagt mig ner för att vila.

Du bor inom mig,
inte ens i drömmen lämnar du mig.
Din närhet är så påtaglig att jag blir förundrad,
över styrkan i min kärlek till dig.

Du följer mig vart jag än går
och jag vill stanna och fråga varje medmänniska;
Kan ni inte se henne?
Kan ni inte se hennes skönhet och styrka?
I mitt sätt att gå,
i glädjen i mina ögon,
i min tro på mig själv.