vi har öppnat dörrar
med våra trasiga hjärtan

vi har, med vår kärlek
tagit språng över

breda höga murar

de som står som skymmer
kärlek till livet


vad fann vi på våra resor, jo
hopp

igen

en aktiv lust, igen


som att den varit nedgrävd där under
muren

som viljan på ickeexistens
slagit rot, där under blocken


vi körde fort mot vinden
den bet våra kinder

den slirade över isfläckar
fick oss att fokusera,

för överlevnad


dessa turer, små resor
fick våra kroppar att välja

liv

istället för bara överlevnad


och vi såg i solnedgången
när vi trotsade vädret

racade där det gick
höll tungan rätt i munnen

i svåra passager


vi körde liv in i våra kroppar
och hjärtan

med tunga motorcycklar


fort, fort förbi
köer

rasande snabbt förbi

dödens gapande käftar


och genom den höga muren
av livslustbrist