Jag var på väg till skogen med "mitt" salongsgevär. Jag var egentligen sex år för ung för licens på ett vapen. Pappa litade på att jag inte sköt på fel måltavlor så det var ok för honom. När jag passerat Eriks hus var det bara att gå över vägen innan skogen. Då såg jag polisman Grönkvists röda Standard
Vanguard parkerad vid vägkanten. Solen blänkte mot bilrutorna så det verkade som om bilen var tom. När jag kom närmare upptäckte jag att Grönkvist satt i bilen. Att bara vända om hade verkat misstänkt så jag gick vidare och höll handen över mekanismen så att polisen skulle tro att jag bara hade ett luftgevär. Alla sa att han var lite dum och inte fattade så mycket. Det visade sig vara fel. När jag nästan passerat vägen ropade han myndigt - stopp
där, kom hit!. Sakta gick jag fram till honom där han nu stod utanför bilen.
-Vad har du där, får jag se? Motvilligt räckte jag över mitt Husqvarna salongsgevär. - Ja men ett sånt här vapen får du ju inte ha, det är brottsligt,
sa han allvarligt. - Du kan åka in på uppfostringsanstalt för det! Har du ammunition också? - Jag har några stycken och tänkte skjuta prick på plåtburkar på soptippen. Att jag hade en hel 50-ask berättade jag inte.
Myndigheterna var så rädda för tjuvjakt med den relativt tysta kalibern att det
bara gick att få tillstånd för 200 skott per år. En gammal man jag kände sålde
sina 100 skott som han hade sparat i sin byrålåda. Hans bössa var borta sedan länge så han behövde ingen ammunition. Jag tyckte synd om Anton så
jag brukade hälsa på ibland på hans instängda rum på pensionärshemmet.
Han hade det värre än jag kunde ana för något år senare hängde han sig i sin
livrem. Alla tyckte att det var förfärligt. Nu stod jag i alla fall med 50 st av Antons skott i fickan och polisen framför mig. - Egentligen borde jag anmäla dig, men om du lovar att aldrig göra om det får du slippa för den här gången.
Jag lovade att det inte skulle hända igen, och menade det. Glad vände jag om och skyndade mig hem. Efter en vecka hade jag tänkt om. Bössan delades i två delar genom att lossa ett par skruvar och så stoppade jag pipan i byxbenet och kolven innanför skinnjackan. Jag tittade noga innan jag kom fram till vägen, och sedan skyndade jag stelbent över och försvann in i skogen.