Du sår frön av hänförelse och glöd,
djupt i min längtans odlingslott.
Vattnar med kyssar.
Bringar harmoni, med trygghetens blommor.
Som läggs under kudden när vi ska sova.
Du vittjar mitt inre efter ömhet,
konserverar mina smilgropar i klasar.
Du vet nu vad jag heter, du kallar mig vid namn.
Du slår läger, på mitt hjärtas grönaste äng.
Tillverkar hyddor, av villkorslös kärlek.
Du trycker ned dina tältpinnar, av närhet och värme.
Pressar ned dem djupt, med ditt speciella sätt att le.
Jag önskar, du ska vilja stanna för alltid.
För plötsligt känns det, som att det är mer ditt än mitt.
Som att det nu slår, för dig.