Utan dig så vore jag stum,
ensam i tid och i rum.
Du är tonen från min hals,
utan dig finns inget alls.

Sången har alltid funnits där,
stått för den människa jag är.
Men i döva öron hörs ej sång,
tysta melodier gång på gång.

I tron att min röst var död,
sjönk eldens flammor ner till glöd.
Försjunken i en sorglig parodi,
nynnandes en sömnig melodi.

Men eldens lågor levde än,
i hjärtat på en fjärran vän.
Så fick jag kraft att sjunga ut,
min tid av tystnad var nu slut.

Tystnaden bryts av vackra ljud,
sluter sig som siden kring min hud.
Ur min hals strömmar finstämd sång,
En ljus klar stämma gång på gång.

En spegelbild med andra drag,
som följer mig var natt och dag.
Mitt lov till dig, min vackra vän,
du gav min själ sitt liv igen.