Skogen ligger grön och tung. Hygget skvallrar om en dag av plåga. Daggen glittrar på dom giftbesprutade plantorna.
Den tid som varit är för dagen glömt, nu när vi vagnen tömt. Smärtan i axlarna skriker, knäna av tyngden viker. Planterare i långa slingor hygget bestiger, jordhögarna plantorna viger.
Beväpnad med rör och pukor vi hyggen täcker, en kamp om överlevnad dag för dag. Sliter och kämpar i karga världar, reser land och rike runt för att pengar tjäna. Psyket klarar inte av det, folk bryter i hop av gråt. Hyget din själv äter, din kamrat har döden i ögonen.
Girigheten försvinner i ett moln av mörker, pengarna hägrar inte längre. Hem, hem skriker din kropp, svetten dryper från din myggätna panna. Lukten av svett och myggmedel ligger som en atmosfär över hygget, där bakom en stubbe skymtar huvudet från en av dina kamrater, han dumpar. Solen steker på din tärjda rygg, verken från mesen i axlarna känns ner i tårna. En 16:s mes på axlarna, foten halkar ner i ett myrhål. Du vill ta ditt liv men kämpar på utav ren galenskap.
Ett sommarjobb, tusen liv förstörda för alltid. Men år efter år vi fortsätter, du är brännmärkt in i själen, trotts slitet och plågan så fortsätter vi för dom kroner vi tjänar.
Vi är och förblir planterare!
En text tillägnad oss tappra planterare runt om i vårt avlånga land, höj ditt rör mot himmlen och utropa ditt krigs rop för snart är det sommar!