Minnena spelar

på mina lungors dragspel.

Minns njurar och lever
något om levrat blod
något om rätt eller fel?

När minnena gått ur led
och minnesdemonerna
hänger sig kvar
vill dom fortfarande vara med.
Då vill jag laga trasiga hål
laga skira trådar
som blåser i liten vindpust
laga med björntråd
lappa ihop med stark själs-nål
och finna ny livslust.

Om det gör alltför ont att laga
får jag fråga mig om jag vill
fortsätta klaga.
Det har ju varit verklighet för mig
(mina egna upplevelser) ... ingen saga.

Demonernas minnesröster
vill eka, leka, tveka
minnes-smeka.
Vill få mig minnas det jag
inte vill minnas.
Testa mig, pröva mig om dom
får plats men frågar ändå inte
om dom får lov att finnas.

I alla enkelspåriga minnen
vill jag gå.
Inte enbart i snariga snår stå.

Jag luktar på minnenas änglar
med en doft av Magnolia, Gardenia,
Lavendel, kanel och vanilj...
Jag vet jag har funnits, jag finns
redan i minnenas arkiv
och bland nya celler jag bildat ny familj.

Nya minnen skapas

får nytt liv!