Språket andas

språket ser

språket hör

hur språket blandas.

Språken doftar kardemumma och kanel

och drömmens språk doftar

vanilj och lavendel.

Ljuset ler
orden i kaffet rör
och det är så rörande
tänkande längtande dofter
som aldrig slår fel.

Språket vid barmen

är det barmhärtiga språkets händer.

Ett helt kungarike för den

språkliga charmen.

Aldrig tvättande skvättande stränder
där havets språk äger en doft
av alger och tång.
Ljuset ler igen vid horisontens nergång
där endast kärleken vill sjunga sin sång,
sin sång om vanilj och lavendel.

Orden är smekande tvekande lekande.

Kanske för ett Paradis smakar

mörk choklad kärlek.

Men polisonger hoprörda med
ett vilset skägg har en brusten röst bland korpar.
Därför går dom ut och gör uppror om dom inte får lov
att dofta likt rosor...
Språket lever i sin fria brunst
fast det lever tjuvar som språket norpar.

Språket har sina fria händer att

gå ut i detta avlånga land

och plocka upp guld och silver

utan att mätas upp i dosor

för hand.

Språkresornas rötter och barkbitar
och deras hjärtknölar sitter inne med
drömmen och dofternas mystik i gryningen,
åtminstone ett tag.
Därför solar sig kanelen sig brun

för den har en längtan, en tanke
och kan röra sig i många näshålors känslor

inför språket idag!