jag målar streck och mönster
fyrkantiga

i mitt tillstånd får jag ett anddrum
en stund av overklighet, dröm

resultatet av denna stund är given
svart och vit, mönster

och till detta en turkos himmel mellan grenverket
och kinakridon,

bara som ett inslag av solnedgång


men tankarna är suddiga minnen
en dåtid jag lever i konstant

och ingen framtid kan locka mig
för jag är inom dessa ramar


jag lyckas lura mig en stund med kulörer
för att glömma valörer

för att glömma visdom och starka drag
att finna svaghet, sårbarhet

i drömmen

och sömnen, i vita lakansvävar
räddar mig idag