Vi har lagt våra vapen
och gått ner i spagat
skjutit kärlekens pilar
som sanningens soldat

Du har lättat på orden
från skarphetens tunga
de attacker och utspel
som fått mig att gunga

Jag har strött lite rosor
på den väg som du går
och på kärlekens gång
tror jag att du förstår

Vi har stått vid ruinen
på den vassaste kant
och klättrat i trådar
så att falskt blivit sant

Du har kastat din ilska
hårt mot min panna
men min kärlek till dig
har fått mig att stanna

Jag har famlat i mörker
och sökt det du saknar
i ett vimmel av vemod
när morgonen vaknar

Vi har slängt våra vapen
vid stormens ruljans
där gryningens kärlek
har fött en andra chans