Före allt annat vaknar jag nu.
Väntar på dagen som ska slita mig itu.

Köttfärgat sken bakom slutna ögonlock.
Bänder sig in och gör allt vått torrt.

Ännu en dag att bemästra, och det som
är min innersta sanning förpesta.

Ännu en dag i lånad skrud, som jag
måste trä på min ovilliga hud.

Ännu en dag i mitt döda leende.
Falskt påtvingat för de blinda seende.

Ännu en dag att lägga till andra
glömda, gömda efter varandra