Hösten svingar sig från krona till krona
Orostid, folkvandringstid
En konstnär gör ett snitt i himlen
och människor väller ut
Bautaväskor, kassar, knyten.
Lånade, alltför för stora kläder
från förr. Här för att stanna

Här står också jag, spanande åt annat håll
efter människor från förr
Bakom mej vecklas en orkester ut,
långsamt, välordnat: instrument,
noter, ställ, fällstolar, dirigentpodium
Vantar med avklippta fingertoppar.
Den svala luftens milda motstånd.

Den här musiken är en jumbojet
Hundratals ton som kan flyga,
tusentals resande, väldiga landningsbanor
Borstar fram mjuka ulliga gator
i en annars välkammad himmel
Hjärtat så taktfast: förväntansfulla,
springande träskor på väg.