kroppen min
vad vill den mig
i sina hundra skepnader

tortyr samsas med
harmoni
i en röra som får vem
som helst att tappa
fotfästet

en spik i knät
eller höften
gjort av kroppens eget
material
sätter stopp
för kreativa promenader

skärande smärta i hand
och armar
gör shoppandet
till något gråtmilt

lyftandet av kattsand
upp på närbutikens
rullband
låter som en såg
i mitt inre

kan vakna
med ögon grusiga
kroppen maratontrött
för att frysen min
frostades av sent
kvällen före

mejl med impulsiva
aktivitetstider
kan uppskattas
eller skapa en kris
där jag sitter
i en kåpa
som ingen
ingen
har någon fungerande
nyckel till

vill gärna ta igen allt
som gått förlorat
när värmen sitter
i musklerna av solens
starka sken sommartid

vilket ökar på stressen
redan innan
sommaren är påtänkt

otacksamhet över livet
var aldrig min mening
men skulle gärna ha hjälp
bena ut ett och annat

göra det gripbart
praktiskt genomförbart
men det är kalla handen
när man inte ses
som en påläggskalv
i näringslivets allians

vet ingen råd
det gör mig nervös
vilken tråd är lagom
spänning i
vilken får mig
att släppa taget
ramla bakåt
resa uppåt
igen

kanske förbli
en outsider
i hjärtat
en jobbig typ
som är studsande
glad en dag
och avstängd
i soffan
en annan

det kanske är
bara som det är

som en infödingsfamilj
där man inte har
någon räkning i brevlådan
utan alltid en sinande
kärlek till alla
alltid ger mer
än man har
att äta själv

har verklig tid
för varandra
arbetar med kroppen
i naturen
inte på ett
konstgjort gym

gråt finns inte
på kartan