En liten gosse gick en dag
på gatan och spatsera
en liten gumma mötte han
som var ute och promenera

Vart ska en sådan liten herre
sade gumman knarrande
lite hit och dit sa gossen
och på rösten darrande

Gumman talte till den lille
hon var duktig på att berätta
Så gossen stanna till ett tag
och kände det nervösa lätta

De satte sig på var sin sida
uppå en bänk av trä
Hon talte om sitt förra liv
då hon inte varit så disträ.

Hon talte om när hon var ung
om vad hon lekt och busat
Och ögonen de glittrade
som om hon sig berusat

Den lille gossen slappnat av
och lyssnade med intresse
Och gumman hon blev ung på nytt
och var nu i sitt esse

Hon viftade och for med både
armarna och benen
När hon förklarade för gossen
att hon stått på scenen

Hon en gång hade varit
en känd och vacker kvinna
Nu hade livet nått sin kulmen
nyfiken vad hon kunde vinna

När hon sista sucken dragit
vad fanns det då där
kanske hennes man där vänta
han som var henne så kär.

Den lille gossens tårar rann
han kände i sitt hjärta
att gumman saknat så sin man
och förmedlat nu sin smärta

Men gossen svalde gråten ner
och sade sen till gumman
Vet du, jag tror han ser
och slår sen uppå trumman

Så att du kan hitta honom
på sin molnetapp
Sen så vinkar ni till mig
och käppen sen du slapp.

Gumman log om än, än mer
klappade gossens kind
Det var roligt att språka med dig
innan inträdet i herrens grind