- Nu e de bevisat! Di körklie juger!
Ja, va säger en um sånt?
Vi satt runt bort i saln å drack kaffe ur finköppa. De var stat kokekaffe å vi hade döppety te. Bulleskiver å söckerkaka å småbrö.Mä ve bort va en kar söm sulle bli präst, å de va la främst te han söm ola rektades. Han söm talte va en kar söm geck runt å hjälpte te mä varjehanna skrivinger, å nu va han hos öss.
Dätta va förståss för långlia tier sen , å därför kan ja berättat. Utta all döm söm satt runt de gamla salsbort e de bara ja söm lever, å ja e ingen späonge precis!
Han som sulle bli präst känte sej änna kallater te å säga nöket, så han fråggte försektit:
-Jasså, di körklie juger ? Hur....
-Jo, de kan jag tala öm, sa han söm skrev. De e bara å läsa i ängelske bibeln, för där juger döm inte, nej, där står sanninga! Men de vell döm inte låssas åm , di körklie. Männ ja har själv sett att.
Karn så änna löcklier ut. De e inte alla söm får changsen å säga sanninga te e onger mänscha, på väg in i lögnaras skara.
-Va står de i dän ängelske bibeln ? frågte prästkandidaten försektit.
-Jo, svarte karn mä stölter min.I körkera i Svärjet så läser di öm Johannes Döparen!
- Ja, e de nöt fel mä de?
- Män i dän ängelske står sanninga. Där döljer döm ett inte! Där erkänner döm att Johannes va babtist! Ja har själv sett ett för ja kan lite ängelska.
Johannes the Babtist!
Dä ble töst runt bort .
-Happ, fortsatte skrivaren. Så nu vet han de. Nu fårvi la fortsätta mä skrivinga, sa han å sköv kaffeköppen te sia.