Hon går med tunga steg i hemmets vrår hon fräser åt katten som tittar villrådigt med stora sneda kattögon vad är det för fel på matte

Hon är jag kvinnan som lidit under livet som aldrig blivit erkänd hennes förluster som livet stuckit knivar i hennes rygg och i hennes bröst

Hon är tålamodet själv men hon gråter inom sig och ilskan att smärtan tar hennes dagar i anspråk gör henne gråtfärdig var minut tar det aldrig slut

Hon är är mörkret hon är gråterskan den där flickan alla sparkade på när hon i skolan gick varje dag var en mardröm att möta om det var hån eller sparkar eller knuffar hon skulle få

Hon gömde sig alltid för att slippa bli ännu mera hånad ingen vuxen frågade varför hennes föräldrar var så frånvarande dom såg i blindo medans flickans liv sakta smulades sönder

Hon bar deras smärta hon blev allas plågoande i livet har hon inte litat på och kännt sig sårad av människor ord och handlingar dom hon trodde ville väl trampade på hennes sårbarhet