Dansande slöjor
under månens sken
badar i livets vatten
drömmer om en månsten
flytande medströms om natten.

Vaknar i livets gryning
ser älvor dansa och sväva
där dagens nya strimmor
är dagg i gräset
och gudinnornas tid
för att sitta och väva.

Tankar och känslor omvartannat
för skogar och ängar är för mig
mera värt än saker och pengar.
Där fyller jag tidsbegreppet med
en stav och vandrar på nya stigar
och in i nya okända naturrum.
Här får jag vara jag och göra
det jag vill utan att känna mig dum.

Stänga grindarna bit för bit
släpper lättare gamla mönster
och släpper in nya friska fläktar
genom att öppna nya fönster.

Jag kan se mig själv som en Gudinna
om jag vill där jag ger och tar emot, ger...
och livets hjärta det strålar och ler!