Jag faller, handlöst, ner i det Svarta Hålet ! Omkring mig viner andra kroppar förbi ! Nu är man väl snart bara småbitar ! Men man förs längre och längre ner i underjorden, det planar ut, hastigheten avtar, man landar i en sjö ! Plask ! En underjordisk sjö, men ett ljus glimtar långt borta . Alla simmar mot denna ljuspunkt, det är grunt så många går i vattnet som bara når upp till midjan på en vuxen . Fortfarande samma blickar ,rakt fram , och samma tystnad , ingen säger något. Vi går i timmar men ljuset kommer aldrig närmare . Vattnet går att dricka, ingen blir sjuk . Vi går i dagar, i veckor, i månader, men ljuset är, fortfarande, långt borta . En del faller ifrån, utan skrik, utan klagorop , de bara drunknar i det eviga vattnet . Man lever bara på vatten, men,egendomligt nog, det ger oss krafter att fortsätta. Vattnet går, ännu, bara till midjan och smakar ganska friskt . Vi är ,fortfarande, många kvar,som strävar mot det fjärran ljuset.
Nu har vi plaskat omkring i vattnet i snart ett år ! Börjar känna mig som ett "sjöodjur" , tror mig ha simhud mellan tårna (fast det är nog någonting annat, obeskrivligt..). Ljuset, det evigt brinnande, har kommit lite närmare nu, men bara obetydligt...... Tystnaden och kontaktlösheten mellan de hundratals som ,ännu, strävar vidare mot detta ljus, är ,fortfarande, total ......


Fortsättning följer..