det är så svårt för mig
att glömma smutsiga händer på min kropp.

så svårt för mig att förbise det som skett.
att ha överseende med förutsägbara män.

deras blotta existens får mig ibland att rysa,
dess händer på min kropp, grova händer, inte mjuka som jag hade tänkt.
jag fantiserar ibland ihop ett ligg som skulle kunna bli bra.

mina fantasier fallerar och jag får bygga upp min självkänsla igen -
bit för bit, med vassa kanter och krossade speglar.

sedan släpas jag ut ur mitt huvud, tvingas in i den verklighet
som jag själv givit mig in på, som jag själv egentligen älskar.
de klär mig i skam och slänger sig över mig, attackerar mig med dominans.

kanske är det så att jag älskar det. jag minns inte längre.
du kallade mig hora, du kallade mig slyna, du kallade mig äcklig.

(men jag gillade det. för det var du. och du var ingen mörkklädd man
i en gränd någonstans. du var min pojkvän i en säng i stockholm city.)


låt mig
vara
din slyna
igen