Nu mötte jag den allraskönaste
som fick min tidigare att bli grön av avund
Jag trodde aldrig att en sådan skönhet fanns
när jag närmade mig detta förtrollande väsen
lång och rank nästan slank
innan blicken nådde marken
böljande översköljande i grenen
som pressade mot markens gröna mossa
vilken vacker syn när jag sakta trängde in
i det dunkla dova ljuset under det gröna täcket
Men ve mig arma dåre
den vackra gran som mig bedårat
var som skogsrån bak i ryggen
inga grenar där mot marken
gråblek lyste matt den fula barken

Förlåt mig du min älsklingsgran
du är är ändå den vackraste.