En liklukt ligger över våra liv
en stank som ur en öppnad grav
det är de döda
som styr vår värld

Husen vi bor i
är resta av deras stelnade händer
vägarna som flätar oss samman
stensatta av deras föresatser
de döda
har byggt vår värld

Den vackraste musiken
skapades av lemmar som nu är stilla
förmultnade tungor var först
med att uttala de viktigaste orden
lagarna vi lyder
formades först
i likmaskinfesterade hjärnor
de döda
kontrollerar våra liv

Du kan kämpa emot
streta, ta spjärn
kanske hålla ställningarna en stund
men de vinner till sist
de är så många
de har eonernas tyngd bakom sig
och tiden på sin sida

Till slut
kommer även du att ge upp
och bli en av dem
äntligen få makt och inflytande
du som de döda

och du blir återigen
en i mängden
ännu en osalig ande som hemsöker jorden
att minnas av de levande

och kanske, bara kanske
glömmas
av de ännu inte födda