Går till skogs

sätter mig på en
ensam liten sten

känner mig svag och klen.

Tycker synd om mig själv.

Tänker på mitt enorma bagage.
Känner hur skärvorna på muren skaver.

Flera stenar har fastnat
som vill komma ut som tårar.

Det svider, gör ont i ögonvrån.
Jag vill inte gråta mera.
Det räcker nu. Hör ni det?

Jag sitter vid en stor älv.
Slickar mina gamla sår.

Dricker en skopa källvatten.
Tänker på vattnets innehåll
dess sälta och jag känner

mycket smärta
särskilt i högertån... nej
inte där enbart
jag smärta får.

Så kommer natten.
Känner alla rädslors innehåll
och håller om mig själv

och

jag känner mig ledsen

ledsen för vad då?

Mycket mycket mera än
vad någon verkligen kan förstå.

Jag reser mig för jag vill
försöka ändå
fast det gör ont i min ena tå.

Jag ger mig själv en kram i mörkret
för

jag känner mig ledsen.