Jag vänder mig mot solen som smeker mitt ansikte varsamt ... varmt. Framtiden susar milt igenom nya böljande fält. Blommor slår ut, doftar underbart och står i sin fägring som för att ge guldskimmer över tider tillsammans.

Du betraktar mig med värme och jag breder ut mina armar att fånga upp när du kommer springande, håret fladdrande i vinden. Vi faller omkull, skrattande tills kinderna stramar och magen smärtar. Då ligger vi nära, flämtande, på rygg och betraktar molnen. Vi pekar, förklarar, fotar och njuter av föränderliga former som går parad.

Med nya perspektiv vandrar vi sedan hemåt i skymningen ... lyckliga!