Såg hon inte

att mannen
som tog av sig
för att stiga in i sjön

för att ömsa sitt skinn

för att andas

för att se fåglarna flyga
och känna fiskarna
som en stilla darrning
nära den egna huden

såg hon inte
att han vädrade

att han vände sitt huvud
mot berget

och att han såg henne
då

Såg hon inte
att han redan där

såg berget öppna sig
såg rosen i hennes händer

Såg hon inte
att det finns en väg
till vattnet

till klippan
bortom grådimmorna

och att sjön är stor nog
för vågor
från många stränder

Såg hon inte glöden
från elden i ringen
på klippan vid vattnet

och visste hon inte
att eld och vatten
vila och rörelse
natt och dag
hör ihop

i den värld
som modern
med de många färgerna
har skapat

Tid

Tills dess
en vind

från en sjö
i morgonljus