tassmjuk mossa
solen ler genom lövade grenar
det är en fröjd att få smyga
likt ett av de som lever här utan kontakt med omvärlden
för ett ögonblick
förvandlas jag från stressad nutidsmänniska till något mer ursprungligt

sinnen skärps

jag är ett med naturen
med fåglarnas vingslag som musik i öronen
kroppen genomsyras av naturens egen puls

väl ute ur det gröna,sprattlande livliga
är alla tankar som bortblåsta
jag bär med mig en känsla
ett leende
i min själ