kantig, uttryckslös

av dagars oändliga frusenhet

mjuk, lockande

av långa nätters värme

slät, allvarlig

av många timmars vakande

stod jag där ensam

längtan sånär bröt mig itu

men kall, stadig

från en viljas hårda järn

förbjuden hoppas

att järn till slut av rosten vittrar

förbjuden tänka - du