Det är för sent nu

att lämna tillbaka det jag tagit.

Sorgens dimmor har för länge sedan

förseglat porten...

Utspritt är ditt hjärta, din själ

i orden som skreks ut i intet.

Orden slog aldrig tillbaka mot

gryningens skrikerska.

Men drev vidare på dimmorna

dit ingen längre kan höra eller se.

Gå inte dit, älskade. Gå inte dit

det är för sent nu.

Stilla dig och gå över till ljuset.

Den väntar på dig.

Förlåt mig för att jag stal och förbittrade.

Förlåt för att jag stängde porten.

Skriet var mitt försvar och vapen.

Sökandet ditt famlande.

Gå över nu, flodens strand väntar dig,

och ge dig själv vila.... 

... även då jag aldrig kan återlämna det jag tagit.