finns anledning till en slags onödighet
primitiv i sitt ursprung
för att avla, bara för att lämna spår
skapa något annorlunda av
en helt vanlig uppsättning kombinationer
för det oändliga havet, stenarna vid kanten
de jag aldrig glömmer
finns det en anledning
att dessa kantiga kreationer skall slipas till runda, mjuka, vita stenar
att smeka din kind
de jag aldrig glömmer
skapar de min framtid, eller mitt nu
uppfattar jag dem som skavande när de försöker forma mig
i mina efterlämningar kan framtidsmänniskan läsa, få en bild av, något som pågick
något som sticker ut och alltjämt är allmängiltigt
för alla såg ut som mig
och jag såg ut som alla andra
men vad jag upplevde och kände var subjektivt
under det kollektivt undermedvetna eterstyrda