Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag o polarn Magnus battlade i vikingastuk, vi var ganska berusade, men jag gillar denna personligen, den blev bra. I mitt tycke.


Vikingasaga

Magnus:
Från vindarna i fjällen, en röst som skriker i vanmakt och ilska. En kung av istronen vid Östersunds strand reser sig för att rusta för krig. Han reser sitt svärd av isblått stål och vrålar sin hälsning och löfte om allians i striden som komma skall. Hornstötarna ekar i dalgångar och marken vibrerar, nu är kriget på väg och striden nalkas i norr. Lord Frostheim, din trogna vapendragare är på march till ditt rike. Hell!

Thomas:
Bortom dalars djupa klagan, reser sig en röst att höras, han vandrar över tusen lik för att möta sitt kall, trots motgång och själ berövas. En krigare född ur minnes tid för att skänka sina fiender en sista frid. Hatet ett evigt tecken på e...vig strid, mot det okända går, fårad till hud, riven av sår... Vår viking stolt mot vindar som biter kallt, står pall i kargad mark.. Magnus vår broder bar det namn som båtburna krigare bar i land, Gudars bednådning ej finnas till , denna vikinga själ böjer ödet dit han vill. Kristen tro är svag.... vi river det som en gång var
Magnus:
Ett leende klyver kungen med det isblåa svärdet och styr sin arme mot Lord Frostheims marker. Stegen är långsamma, tunga och knäcker allt i sin väg. Isjättarna i hans arme går i takt, svingandes sina grova och långa armar. Hornstöttar varna...r alla små människor med vite krists symbol att söka skydd från kungens kalla blick. Solens sken lyser upp stigen som leder dom alla fram. Men bakom dom ligger massorna som försökte hindra kungens vandring. Gråtande änkor bannar sin svaga gud och barnen väljer att följa armen för att bli starkare än sina fäder.

av Thomas:
Ett namn att bäras, var hans kall, ett namn att frälsa var hans barm. Ur svunna tider han mot gudar bad, älska mig nu , eller lämna mig kvar.... Magnus reslig o stark förde vanvett och krig på hans mark, en herre att erövra sitt allt, slipat stål, och i själen kall.. Jättar, troll och vidunder att skåda, gav till vika. Under en fältherres blad är alla sjukdomar lika. Bär oss bortom denna kristliga död, fienden bad..men oberörd... Magnus gestalt står likgiltig o kall..Evig söndrad ett nordiskt kall




Fri vers av Frostheim
Läst 331 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2011-06-26 20:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Frostheim
Frostheim