På en gångbro över Huo lu
stekt av förmiddagssolens hetta
sitter Chengdus demon och tigger
han sitter märkligt bakåtlutad
som om ryggraden
inte förmår hålla upp bålens tyngd
hans händers fingrar
pekar åt fel håll
de rör sig
som spindlar med knäckta ben
över den heta stenen
En öppen skjorta visar
förvridna lemmar
en vanskapt kropp
ett finmaskigt nät att ärrbildningar täcker bålens hud
ansiktet
är en halvsmält mask, en
grotesk karikatyr
av en människa
förbannad av natur
eller kultur
eller båda

Barn flyr undan
när de ser honom sittande där
vuxna, mer härdade
skyndar förbi med ansiktet bortvänt
ändå har tiggarskålen sedlar i sig
från de tillfällen då
medlidandet
övervunnit vämjelsen

Den västerländska turisten stannar upp
öppnar sin välfyllda
plånbok
och lämnar en sedel i tiggarskålen
ett rosslande hörs
från vad som kanske en gång varit läppar
franslösa ögon slås upp
(ja, det finns ögon kvar i de där hålorna)
deras blickar möts
demonens
och
mannens
så vänder han bort blicken
oförmögen att möta den andres
skammens tårar bränner

och någonstans i Chengdu
går en demon
och drömmer
om den tid då han trodde
att han var en man.