Smyger mig in

grönskan så rik

alla nyanser mot mig ler

lägger mig ner

stillheten skön

mossan så mjuk och så len

piskandes, rivandes sönder

min själ, min kropp

tvingas nuet in i min bur

trasar sönder med klor så svarta

mitt fläteverk av grenar,

så skön och så vacker

spräcker mitt gömme

så allt rinner ut

i gruset, betongen...

 ~~~~    ~~~~    ~~~~    ~~~~  

lukten så vidrig, sprider sig ut,

bilder så hemska

beskådas av dig.... !

 ~~~~    ~~~~    ~~~~    ~~~~  

låt mig få drömma,

låt mig få gömma

mina skatter så fagra

i verklighet bister!

Låt mig få, åter bygga

min koja, min mur mot

ohygglig mardröm!

 ~~~~    ~~~~    ~~~~    ~~~~    

Åh, låt mig få slippa

nattmarans ritt

i natten den klara,

under

stjärnor så vackra!!!!!

 ~~~~    ~~~~    ~~~~    ~~~~