Det sprudlar och leker
det lockar och ropar.
Gränsen suddas ut
allt blir möjligt.
Himlen lockar mig till att flyga.
Vem vet om jag landar.

Träden ger mig kraft, håller mig uppe.
Grenarna blir mitt skyddsnät inför
livets oundviklighet.
Får mig att drömma en stund
får mig att hålla mig uppe.

Om jag landar - kommer jag att krascha.
När jag på nytt möter verkligheten
dör min lyftkraft och jag störtar.
Störtar i en rymd av oändlighet, tomhet och
tröstlös ångest.
Störtar dit ingenting finns.