Fader!
Allt är förstört och jag har den senaste tiden helt ägnat mig åt att städa upp i röran som blev efter att våra människor slutat umgås.
Jag har inte sett Människan Jonas på många månader nu. Här kommer min förklaring.

Människan Carinas ängel och jag hade ett stort gräl. Han beskyllde MIG för att människan Carina inte längre var som förut, och han skrek åt mig att han inte orkade mer, utan tyckte att JAG kunde ta hand om henne och ställa till rätta skadorna som blivit av att hon umgåtts med min Människa Jonas. Helt barockt så klart, men jag skrek ju tillbaka att då kunde han ta hand om min Människa Jonas då, så kunde han se hur det var ställt DÄR efter att min människa umgåtts med hans.
Ja, Människan Carinas ängel och jag har inte tålt varandra på länge, och vi har undvikit varandra när våra människor träffats, ibland har han varit där, ibland jag, och ibland har ingen av oss varit där alls. Nu bad jag honom i alla fall att fara och flyga.
Ja, det var kanske lite impulsivt av mig, för han lämnade över sin människa till mig, och det blir ju alltid konsekvenser när en människas ängel försvinner så där. Människan Carina låg i sängen i flera dagar och bara skakade av abstinensbesvär efter att hennes ängel flygit sin kos. Jag antar att det var likadant ställt med Människan Jonas, när jag nu inte längre var i hans närhet.
Men jag fick i alla fall upp henne på benen till sist (kära någon vad hon grät).
Och jag fick ut henne på promenader och fick henne att träffa nya människor, och jag fick också hjälp av några vänner till mig som såg till att deras människor gav människan Carina lite uppmärksamhet. Det gjorde henne säkert gott, jag vet ju lite grand om hur hon fungerar efter dessa åren som våra människor har umgåtts, men hon verkar inte vilja veta av den ändå.
Nåja, jag gav mig inte och hon blev långsamt lugnare och mer harmonisk, tycker jag. Sängkläderna fick hon ju inte tvättat på länge förstås, jag tror att hon använde dem som snuttefilt, antagligen var de fulla med ohyra innan hon fick tvättat dem. Men jag lyckades till sist få henne att släppa den där snuttefilten, och ingen skada skedd.
Tandborsten var det värre med, den stod där i månader, faktiskt var det först igår hon slängde den. Jag har hela tiden försökt ge henne lite vinkar om hur bra det hade kunnat vara att t ex använda den till att tvätta handfatet eller toalettstolskanten med, jag tänkte att efter det måste hon ju slänga den, men det gick inte in, så den stod där i koppen och trängdes med de andra. Men nu är den i alla fall väck. Ganska odramatiskt till sist, trots allt.

En dag hittade jag en sans och balansbit som min Människa Jonas hade tappat när han hade ett vredesutbrott vid tillfälle. Jag har letat så efter den, men inte funnit den någonstans. Det var en sans och balansbit som var full med data om fina kärleksfulla minnen som människan Jonas hade med människan Carina. Saker de gjort tillsammans då de var i full harmoni. Ord som han sagt i sitt inre av kärlek. Det var så enerverande att jag fann den nu, när det är försent. Kanske hade allt varit annorlunda om jag funnit den tidigare, och kunnat återställa den? Eftersom jag inte längre träffar min Människa Jonas visste jag först inte vad jag skulle göra med den. Till sist beslutade jag mig i alla fall för att gömma den i människan Carinas hjärta. Jag tror att den kommer att vara väl skyddad där.
Det tog flera timmar att föra in förnuft och sansbiten med alla data om Människan Jonas kärleksminnen. Jag fick vara mycket försiktig med utrymmet i Människan Carinas hjärta. För varje millimeter som jag förde in den, grät hon. Men det var varma tårar, som hon fällde. (Jösses vad denna Människan gråter. Mest hela tiden. Jag börjar så smått förstå Människan Carinas ängels desperation.)
När jag äntligen fört den på plats, blev den liksom en del av de andra kärleksminnena människan Carina hade i sitt hjärta, så jag tror att mitt beslut var riktigt.

Jag undrar mycket över hur det går med min egen Människa Jonas, undrar om Människan Carinas ängel tar hand om honom? Han kan ju vara väldigt ansvarslös, skulle inte förvåna mig om han lämnat min Människa i sticket.

Fader, jag hoppas att jag kan få fara hem efter detta misslyckade uppdrag. Jag har ett stort behov av att få vara för mig själv ett tag nu och begrunda vad jag kunde gjort bättre. Kanske bör jag fortsättningsvis hellre handha vänskapsrelationer istället för kärleksrelationer? Det verkar mycket lugnare, och passar nog mig bättre. Och för allt i världen: inget mer samarbete med Människan Carinas ängel!

Sänd.