Det är inget fel på min syn
jag ser horisonten
men den förflyttar sig
i samma takt som jag går

Jag kan bedöma avstånd
jag ser dig
men om jag sträcker ut armarna
når jag inte ändå

Om du inte tar i mig
finns jag inte
jag blir mer genomskinlig igen
faller genom marken

Jag vilar mig här en stund
om det är okej
mitt huvud i ditt knä
innan jag upptäcker att du inte är här

Det var inte du heller
inte dina fingertoppar
eller din andedräkt
inte doften i ditt hår

Men ändå lämnade du
galenskap i mig
bubblande, skrattande
du får faktiskt ta ansvar för den

Du kommer
du lägger din hand runt min hals
och väntar
medan jag håller andan

När jag vaknar till igen
vet jag inte ens
åt vilket håll du har gått.