Man måste vara ledsen för att känna att man är glad...

men av nån anledning släpper inte smärtan...

Det är som att man måste lida för att man e jag...

och att känna kramper i bröst och hjärta...

Ständigt hungrig men mår dåligt av att äta...

sitter i mitt rum som jag inte kan lämna...

Stressen får min mage att fräta...

tänker på saker jag inte borde nämna...

Det som mitt förflutna lämnat mig det jag ej kan minnas...

det som min hjärna har totalt blockerat...

Det som jag ej för mitt liv kan förnimma...

det som lämnat mig totalt chockerad...

Det kanske är en världslig sak men för mig....

är det det som fått mitt minne att försvinna...